Lisa-Marie Itrim

Bakgrundsinfo om mig

 
Jag var knubbig under hela min uppväxt (tonåren speciellt). Egentligen var jag inte så stor men då tyckte jag att jag var rent ut sagt tjock. Många retade mig för mina extrakilon vilket gjorde att vikten blev något som tankarna cirkulerade runt rätt ofta. 

Vid 17 års ålder skrev in mig på viktväktarna och gick ner från 77kg till 65kg vilket kändes så otroligt mycket på både självförtroendet och omgivningen, vilken kick!

Jag höll vikten nere tills jag var 21 år gammal och gick upp till 75kg. Dessa gick jag ner genom LCHF igen senare samma år. Jag stannade på 64kg och höll den vikten tills jag flyttade till Spanien och blev sjuk (magen) och slutade röra på mig och då var jag 22 år. Snabbt gick jag över till LCHF och gick ner även dessa kilon.

När jag och min man flyttade till Sverige (23 år gammal) så gick jag sakta men säkert uppåt tills vågen landade på 84kg. Det var jobbigt att inse att jag till slut faktiskt blev tjock. Det var nu jag insåg att jag faktiskt aldrig varit tjock tidigare. Detta tog ordentligt på självförtroendet. Jag tog mig i kragen och gick ner från 84kg till 67kg via LCHF igen när jag var 24 år gammal. Det var en fantastisk känsla att komma i mina kläder igen och känna mig fin och nöjd.

Ett halvår efter viktnedgången gifte jag mig med min man samtidigt som jag slutade röka. Detta var klimax i min viktresa genom livet och jag gick upp i vikt med hyperfart både genom att ämnesomsättning ändrades samt att jag åt allt jag kom åt. Cigaretterna ersattes med mat, fet mat och godis, chips, glass etc etc.

Idag är jag 26 år gammal. Vågen stannar på 94kg. Jag har varit uppe i mer än så men har gått ner några kilon med Viktväktarna. Men nu är jag trött på att se ut såhär. Mina knän gör ont, min kropp är trött och jag känner mig gammal, mina fötter gör otroligt ont. Jag har aldrig känt mig såhär fångad i min kropp förut, för det är precis vad det känns som. Att jag är fångad. Mitt fängelse där jag inte kan gå upp i trappor, dansa eller sitta upp i badkaret utan att magen tar emot. Men det ska bli ändring, jag ska gå ner igen och denna gången ska jag göra det med hjälp av itrim, och med deras hjälp kommer jag att hålla vikten nere. Aldrig igen vill jag tillbaka till denna kroppen. Det här är det värsta som hänt mig, jag tycker inte om hur jag ser ut men det går att undvika speglar vilket jag har gjort länge nu. Men det går inte att undvika smärtan och obehaget av att kroppen inte orkar.

Nu jäklar är det dags att ta sig i kragen!

UPPDATERING av presentation efter 21,1kg viknedgång (17 okt 2010).

Nu har jag gått på itrim i 17 veckor. 3 veckor av VLCD (matersättning 600kcal/dag), 9 veckor av LCD (matersättning 800kcal/dag) och 5 veckor varierat (2 matersättning/dag och 2 mål mat om dagen). Jag gick ner 20kg de första 12 veckorna och sen har jag stått stilla då kroppen antagligen tagit igen sig och dragit åt hud etc. Nu har jag äntligen börjat gå ner igen. 21,1kg har jag gått ner. Att börja på itrim är det bästa som har hänt mig. Jag tränar regelbundet, dricker massor med vatten, har en kropp som tillhör mig och som fungerar. Det känns otroligt bra och nu har jag bara drygt 4,5kg kvar sen är jag klar och ska börja med viktstabilisering. Detta är något jag ser fram emot otroligt. Numera så hoppas jag att jag kan få jobb på itrim då jag verkligen vill jobba med detta. Jag vill stötta andra som de på itrim stöttat mig. Jag vill vara med när människor går igenom denna förändring i livet.

MIN FÖRÄNDRING I BILDER

94kg                  84kg                  79kg                  74kg

94kg                  84kg                  79kg                  74kg

Jag i mitten av Oktober 2010

Jag i början av Augusti 2010
 

Jag och min vovve Kira i mitten Augusti 2010

Jag och min vovve Kira i mitten av Juni 2010